Te, te och ater te

Distansierad cynicism passar visserligen en bloggare som handen i handsken men idag maste jag gora ett undantag for det har varit en riktigt bra dag. Jag har fatt uppleva resans forsta verkligt sceniska landskap.

Efter ett par bussbyten och en hyffsad promenad kommer jag till en liten by dar ett gammalt par bjuder pa en kopp te, egenodlat givetvis. De ar jattemysiga, kan inte ett ord engelska men skaller pa varandra som om jorden holl pa att ga under, desutom formligen alskar jag att dricka te nar man kan titta ner och se tebladen svaja langst ner i koppen pa ett satt som narmast for tankarna till sjogras pa en havsbotten. Vi dricker te en stund tills det ar dags att ge sig ut i skogen igen.

Jag vet inte vad den korrekta benamningen pa just den har skogen ar med det kan inte vara langt ifran regnskog. Luftfuktigheten ar sa hog att det ar omojligt att avgora om det ar svett eller fukt man torkar bort fran pannan, traden klanger pa varandra, solen hittar bara igenom pa ett fatal stallen. Det ar ganska precis sa har man forestaller sig en klassisk regnskog.

Jag hittar en liten trappa, komplett med trasiga stenar och trappsteg som saknas saklart, den leder upp till en liten grotta och bakom grottan slingrar sig en annu mindre stig uppfor berget. Vid det har laget var det runt 20 minuter sen jag lamnade civilisationen och lika lange sen jag sag en annan manniska. Sa aven om jag kanske inte befinner mig i djungelns hjarta sa kanns, och ar, det valdigt akta. Det finns statyer knappt synliga under klattervaxter, enorma fjarilar som flyger under grenvarket och massor av mygg.

Efter ytterligare en kvart kommer jag upp till toppen och dar breder teodlingarna ut sig och det ar sjukt vackert, jag ska inte ens forsoka mig pa att beskriva det. Helt klart vart att tampas med tjuriga busschauforer och daliga vagbeskrivningar for att fa uppleva.