Japaner japaner

Det ar ingen hemlighet att japaner i princip borjar dagen med att be kudden om ursakt for att de legat pa den under natten och sen fortsatter dagen pa samma satt. Det ar sjukt kul att forsoka overtraffa dem i det har spelet och se hur de reagerar.

Vi sitter pa bussen mot Tokyo och jag har en forpackning pringles i handen som jag stracker fram mot killen jamte mig och jag antar att det ar signalen for honom, ridan gar upp och skadespelet kan borja.

Han borjar med att dra djupt efter andan samtidigt som han reser sig upp och slar huvudet i hatthyllan. Sa halvstaendes och haftigt bockande nastan skriker han fram "Arigato! Arigato! Arigato!". Sen stracker han forsiktigt fram tva fingrar som om han forvantade sig giftormar i burken istallet for potatischips och drar upp ett enda chips som han borjar bita av sma bitar fran, hela tiden bockandes.

Nagra minuter senare ar det min tur. Jag sitter och skriver med hjalp av manljuset utanfor och han stracker sig fram och tander laslampan som ar en liten sketen lampa med svagt sken. Men ojoj, vilken ynnest. Jag tror knappt mina ogon. Han bade tanker pa mitt valbefinnande OCH bemodar sig om att tanda lampan at mig. "Thank you! Thank you!". Men han maste anda forsta att detta inte gar for sig, "no no no". Ljuset kommer att stora honom om han tanker sova och de andra i bussen om de vaknar... Och sa haller vi pa, nar vi har slutat tacka varandra hander det att vi bara tittar pa varandra, ler och bojer latt pa huvudet i nagot sorts tyst sammforstand.

Amerikanarna undviker konflikter genom att alltid vara overdrivet vanliga och japanerna genom att alltid be overdrivet mycket om ursakt. Tva sidor av samma mynt men bada fungerar som smorjmedel i sociala sammanhang. Man kan tycka att ursakten forlorar sitt varde om bada parterna ar medvetna om att den ena ber om ursakt bara for att seden kraver det men hade det varit sa sa hade val knappast den har seden overlevt?

Om en person kraver en uppriktig ursakt men den andra inte tycker att han ar forpliktigad att ge den lar val det leda till slaktbrak och grannfejder i Sverige men har ber man i sa fall om ursakt enbart for att seden kraver det och motparten ar fri att uppfatta det som en uppriktig ursakt om han sa vill.

Ursakten skulle fungera som en ursakt for honom att begrava stridsyxan istallet for att kanna sig tvingad, kanske av fafanga och sarad sjalvkannsla, till att ta upp konflikten. Konflikter handlar ju sallan om vem som har ratt eller fel utan snarare om vem som ska klara sig ur det hela utan att tappa ansiktet. Sa nar man ber om ursakt i Japan gor man det kanske bara av sedvanja eller gammal vana men ett av resultaten blir att motparten inte behover tappa ansiktet, aven i de fall da det ar tveksamt vem som har ratt eller fel.

Man skulle ocksa kunna se det fran ett ekonomiskt, spelteoretiskt, perspektiv eller rent av ett biologiskt, evolutionart, jag har t.ex. svart att se Dawkins forklara uppkomsten till denna sedvanja.