Lera och drommar

Shanghai ar en stad full av manniskor med hogtflygande drommar. Innan man borjade bosatta sig har fanns bara sankmark och gyttja men allt eftersom decennierna passerat har en mangd kulturer satt sina spar. Mongoler foljdes av manchurer som foljdes av britter. Sen kom japanerna och rodgardisterna. Och for varje marcherande soldat som passerat har marken blivit lite fastare. Nar sen ingenjorerna fick fritt spelrum under slutet pa forra arhundradet forpassades gyttjan under mark och numera reser sig hoghus och handelscenter i dess stalle.

Nanjing Road ar med sina dryga sex kilometer kinas langsta, storsta och mest exklusiva shoppinggata och nar man nar dess vastra ande sa bildar Oriental Pearl Tower, Jin Mao Building och World Financial Centre en skyline i varldsklass pa andra sidan floden.

Jag har inte lyckats skaffa nagon lokal bekantskap har sa det har, pa gott och ont, varit de vanliga turistfallorna som gallt for min del. Starbucks har en formaga att fa en att kanna sig som hemma var man an befinner sig i varlden och eftersom jag har haft nagra dagar over sa har man for det mesta kunnat se mig sittandes i en fotolj med en kaffe i ena handen och Tolstoys masterverk War and Peace i den andra, mindre exotiskt kanske men desto mysigare.

Det har blivit nagra utflykter ocksa men sa fort man satter foten utanfor stadsgransen gor sig det enorma delta som Huangpufloden bildat pamint och marken har ar fortfarande lerig och svarodlad men vad spelar det for roll att man har lera upp till knana nar man anda agnar mer tid at att titta uppat himlen an ner pa marken.