Kort om backpackers

De forsta tankarna kring detta amne ar att det ar en bunt extremt trevliga manniskor. Den hogsta statusen i det har sociala sammanhangen uppnar man genom att hitta nagot som andra inte ens har hort talas om.

Jag: So, have you been doing anything fun today?

Ann: Yeah, I've been to the Great Wall, but not at any of the regular places. This place is called the "secret great wall"*

Sofie: Well, I was at this market. It's a smaller one, not on the maps and they don't even waaant tourists there.

Game, Set and Match...


*Sen ar ju iofs fragan hur hemligt stallet kan vara nar halva vandrarhemmet kanner till det.

Forsta dagen

Hej, hittills har allt gatt fint.
Jag hade flyt (?) och traffade min forsta kines, Prince, redan i transithallen i Kiev och pa flyget hamnade jag brevid en Ukrainsk flicka utan namnvarda engelskakunskaper...

Jag: So, why are you going to Beijing? Business or pleasure?
Flicka: Yees
Jag (betydligt langsamare): Umm, business or pleasure?
Flicka: Yes, yes. Business...
Flicka: ... Shopping!

Vi landade val runt 4:a tiden pa morgonen lokal tid och da hookade jag och Prince ihop igen. Han och hans bror bjod pa kinesisk frukost. De pluggar finansiell ekonomi, gillar "indiemusik" och att festa. Jackpot direkt med andra ord.

Vandrarhemmet ar ok, personalen bestar av en mangd korta tjejer med svart har i hastsvans. Deras enda satt att forflytta sig pa ar halvspringande och fnittrande med nedbojt huvud, i flock. (Ja Mathias, i flock...)

Mer intryck senare, hoppas ni mar bra.