It's just (not) hard to hang out with Tomoko

Manga foreteelser ar roliga anda tills det ogonblick da de blir skrammande, utom i Japan och det ar skrammande. En vecka i Tokyo kanns som en vecka pa en annan planet, det har ar nagot av det mest annorlunda jag varit med om. Det kanns mer an nagon annanstans som om man betraktar en fasad. Varldens sakraste stad, varldens renaste stad, varldens rikaste stad. Var ar valdtackterna, morden och ficktjuvarna? Fast det kanske sager mer om mig an om japanerna nar jag inte riktigt tror pa det.

Naja, jag traffade tva japanska tjejer idag pa Kabukiteatern, Ayako och Tomoko*, som efterat bjod pa lunch och sen agnade eftermiddagen at att guida mig igenom Ginzas enorma shoppingcentrum. Sa det abstrakta teoretiserande kan lamnas darhan. Nar man lar kanna dem pa riktigt sa kommer man forbi bade den, vid forsta motet, overdrivna artiga japanen och den sammanbitet stressade man moter overallt annars.

Det var skarpta tjejer med humor. Sa lange folk har humor sa kan man ha overseende med det mesta. Vi gick runt ett tag pa de ovre vaningarna innan vi kom ner till bottenvaningen dar de saljer, men framfor allt bjuder, pa smakprover av mat och godis sa dar forsvann ytterligare nagon timma innan vi avrundade det hela med japanskt gront te med glass i. Jag skulle chansa pa att i alla fall Ayako var i min alder men de var bada redan gifta, hade barn och var hemmafruar.

Att man moter manniskor pa vandrarhemet ar en sak, de ar antingen Europeer, Amerikaner eller Australiensare och vi ar valdigt lika allihop men att fa chansen att verkligen lara kanna "lokalbefolkningen" ar en annan, och mycket roligare, sak och det har jag haft flyt med det hittills bade i Kina och har i Japan.


* "She's never cold
Puts boys on hold
Has the whitest smile
And her shoes
Used to be crocodile
It's true
Tomoko
It's hard to hang out with Tomoko
Tomoko"

Damn you, Hafdis Huld.