Moon Hill

Enligt en hyffsat excentrisk fransman ar det tydligen drygt 1200 trappsteg om man ska anda upp till toppen pa Moon Hill och da ar inte de sista tio minuternas nastintill lodrata grusstig inraknad.

Jag far sallskap av en kinesisk forsaljare, uppenbarligen. Eftersom jag annu inte mott en manniska sa osjalvisk att hon under trettio minuters klattrande i olidlig varme anvander medparten av tiden till att vifta med solfjadern at mitt hall istallet for mot sigsjalv utan att vilja salja nagot sa drar jag den slutsatsen.

Nar jag nar toppen ar det bla himmel till hoger och till vanster over Yangzhou borjar det dra ihop sig till ett av de dar valdsamma men korta ovadren som karraktariserar regnperioden. Man kan faktiskt se hur regnet narmar sig sa jag slutar luta mig mot askledaren och tar mig ner for den annu ej leriga stigen, en snilleblixt skulle man kunna saga.

Forutom det har jag under forsta dagen hunnit med en scenisk cykeltur dar jag sag ett sceniskt trad och en scenisk bro. Det kanns lite som om de lider av ett kollektivt tvangssyndrom nar det kommer till att anvanda det ordet. Snart forvantar jag mig att hitta sceniska sovsalar med sceniska toaletter.

Foresten, har ni hort den senaste japanska pop-plagan, Kinki-kids?